Läser nu att Malcom McLaren har avlidit och det känns som att ett stycke historia är slut. McLaren var som bekant manager åt det ökända punkbandet Sex Pistols, jag vet inte om man kan säga att han skapade bandet för alla var färgstarka personligheter, men han gav dem onekligen en hel del goda tips som funkade. Det var ett band där det skreks och svinades, man hade 4-accords låtar, och var således inga musikaliska underverk, deras grej var att vara sviniga och kontroversiella, och jag tror McLaren hjälpte dom att försöka styra upp det till ett slags grej där detta blev deras signum.
Jag som vid den tiden jag upptäckte dom (ett tag efter gruppen lagts ned) själv var en obstinat skitunge med rosa/blå-färgat hår och alltid tvärtemot,älskade Sex Pistols. Jag älskade deras uppkäftighet, deras anarkistiska sida och hela grejen kring dom. Och grejen omkring dom var helt och fullt McLarens ”förtjänst” anser jag. Gruppmedlemmarna hade sina talanger, men frågan är om dom blivit ”upptäckt” utan McLaren? Alla hade sina personligheter, men McLaren visade hur man skulle utnyttja galenskapen på bästa sätt för att få uppmärksamheten, tex genom att anordna en spelning på en båt på Themsen, något McLaren också blev gripen av polis för.
Jag träffade McLaren i slutet på 80-talet, en trevlig man som var fullt i klass med mig att prata mycket. Det var en stor grej för mig med tanke på min tidigare fascination av Sex Pistols. Han hade hjälpt till att skapa mina tidigare idoler, han hade varit nära dom,den hand jag tog hade tagit i så väl Sid Viscous som Johnny Rottens hand. Vilken grej! Så må han vila i frid den gamle räven, och har det varit lungt ”där uppe” så är jag övertygad om att McLarens närvaro lär röra om i grytan. Vad kan passa bättre som avslutning än Sid Viscous och ”My Way”.
Expressen, Aftonbladet, SvD, DN
